Jag älskade hundar, jag var en hund, mamma fick skära falukorv och lägga i en skål så att jag åt som en hund. Mamma hade haft en schäfer vid namn Laila som var tigrerad och jätte stor, jag älskade när hon berättade om deras äventyr tillsammans. Till min stora glädje började vi diskutera hundköp hemma, jag tror mamma och pappa blev lite oroliga att jag skulle skämma ut mig inför kompisar och bekanta och kanske bli besatt av mitt hundleverne.  Vi åkte runt till olika kennlar och tittade på alla möjliga raser, vi fick uppleva många skjul och små skrymslen där hundar förvarades, man blev verkligen avskräckt, Hujeda mig !

 Vårt val föll tillslut på en Keeshound. Hon hette  Lutamossens Qita och var så underbart söt, liten, knubbig och lurvig. Brorsan och jag slogs så hårtestarna rök när det var dags för valppromenad, varför han var så himla angelägen att gå ut med valpen var att han skulle köra ”hundtricket” på gårdens söta flickor. – Typiskt storebrorsor!

När nyhetens behag hade lagt sig på oss syskon, var det mamma som slet sitt hår för alla promenader hon fick gå i ur och skur under många år. Hon kanske tyckte det var skönt att få komma ut en stund och vila sina öron från oss skrikande och vrålande slagskämpar.

Min bästis Towa fick också en hundvalp samtidigt som mig, det var en trefärgad collie som hette Kim, åh vad vi var stolta när vi var ute och gick med dessa gyckar, vi växte flera centimeter, jag behövde verkligen det för jag var liten och knubbig redan då.

 Egentligen gjorde vi inte så mycket med våra hundar, det fanns inte så mycket hundsport på den tiden, de fick nöja sig med att vara med oss och leka med pinnar och kottar i skogen och alla var till freds med det.

Många hundar och andra djur har passerat sen dess, men det var på den här tiden som uppfödardrömmarna började gro, fast det tog många år tills den dagen skulle komma, och egentligen har den nog inte kommit än för man drömmer ju fortfarande …