En stor rockikon har gått ur tiden, det har man läst om i alla tidningar och sett på TV.

Själv kommer jag ihåg honom sen lång tid tillbaka när man diggade till Jackson Five, min kompis Towa och jag sjöng med hopprep som mikrofon, vi hade grammofonen som en tidig variant av karaoke. Vi bildade en popgrupp som hette ”The Dynamits”, tillsammans med våra kompisar Janne och Larra, och uppträdde för gårdens ungar, och för alla som orkade lyssna.

Det var väl inte att jämföra med Michael Jackson, men vi tyckte det var helt okey och kände oss coola. Upplösningen var ett faktum och i slutet på 1960-talet, splittrades gruppen.

I tonåren och uppåt lockade krogen, vi var tre tjejer som älskade att dansa, och vem har inte shakat under discokulan till ”Billie Jean”. 60-talets generation åkte raggarbil runt Stortorget, en enorm samlingsplats för bilburna ungdomar, V:8 orna mullrade i sommarnatten och från bilarnas högtalare ekade rockabilly tillsammans med  Michael Jacksons enorma discodunk, vi var unga vilda och livet lekte.

Vi är många som sörjer M Jackson och det är åtskilliga minnen som väcks när hans musik nu spelas på olika kanaler. Tänk vilken lycka vi ändå haft som har fått uppleva en levande legend.