Det här är ett tecken från ovan!, sa jag, alla skrattade åt mig, men jag var övertygad. En kritvit duva spärrade upp sina vingar och gjorde en lov ovanför våra huvuden, vilken syn. Jag blev snart varse att det inte var ett andligt tecken, duvan som var hungrig flög in i stallet och började lugnt käka på lite hästmat som låg där, hon verkade van vid både människor och hästar. Hon installerade sig under taknocken här i ett par dagar, tills vi började märka att hon var lite orolig, kanske längtade hon hem. Jag ringde ett program på radio Örebro, där jag meddelade att det fanns en mycket ädel vit duva i Ökna. Efter ett par minuter ringer telefonen och en glad farbror meddelar att duvan var hans. På moppe med en papplåda på pakethållaren, kom han farande genom bygatan, han fångade vant in lilla duvan som blev överlycklig att se sin husbonde. Hussen berättade att duvan hette Kajsa och att hennes fästman kommit hem själv en kväll från en flygtur, utan sin lilla fästmö. Man trodde att hon blivit tagen av en duvhök..

 Kajsa placerades i papplådan och fick åka moppe hem till sig.

Mannen ringde ett par dagar senare och berättade att Kajsa och hennes fästman hade blivit så lyckliga av att återförenas så de hade inte lämnat sitt bo på flera dagar. De satt bara och mös med varann som två små turturduvor.

Slutet gott, allting gott !

Nu har vi äntligen hittat den, en mobil till mamma på 83 år. Det är inte lätt att hantera en sån apparat när minnet börjar svikta. - Jag har varit telefonist på 50-talet, sa mamma så det ska nog gå bra! (kanske är det jag som börjar svikta).

Det hela började med att stadens alla bussar inte stannade där de borde p.g.a trafikarbete, den där dagen då allt hände. Mamma var till stan för att shoppa sig lite kläder, hon tog bussen in, trots att jag erbjöd henne skjuts i vrålåket. Stursk i korken som hon var tyckte hon att hon klarade sig själv. Hon gjorde stan på ett antal timmar utan rullator, kånkande på kassar från diverse butiqer, benen började värka, fötterna svullnade, och ryggen värkte. Att ta bussen hem började bli ett faktum, men var i hela fridens dagar har de tagit vägen! Mamma gick flera kilometer, men alla bussar var som bortblåsta. Då kom en räddande ängel, Örebros egen taxitjänst, han erbjöd morsan skjuts hem, hjälpte henne att bära in de tunga kassarna och önskade en trevligt fortsatt dag!

Hade jag haft en mobiltelefon hade jag kunnat ring dig, säger mamma klandrande.

Efter den här händelsen har hon nu en mobiltelefon som hon sköter med glans, ringer hit och dit och SMS: ar och har stenkul med sina vänner, och hon kan nå mig när hon vill och var hon än är, det känns tryggt både för henne själv och för oss andra. Det är klart att man är rädd att hon ska trycka på fel knappar, kanske ringa på 112, men om de kommer, så bjuder hon säkert in dem på kaffe och bullar och tycker det är trevligt med lite besök.

Tack för att vi har teknikens under!

Telefontips!

En enkel mobiltelefon levererar Doro med 326 modellen. Stora knappar för lätt uppringning. Tydlig display. Denna telefon är lämplig för den som inte vill ha en avancerad telefon

På landet har man inte brevlådan hemma i dörren, posten dimper inte ner på hallgolvet här,  man får snällt knalla och gå till en samlingsplats för diverse brevlådor i olika form och färg. När jag hämtade posten i fredags låg där ett brev till mig som var skrivet med fin skrivstil, man blir så himla nyfiken då. Det är ju oftast att man får brev med E-posten, visst är det roligt, men ett handskrivet känns så äkta på något sätt.

Det är som att öppna födelsedagspaket, ni vet den där känslan som infinner sig av spänning och hopp.

 Gissa om jag blev glad! I kuvertet låg ett brev från vår valpköpare, med ett fotografi av lilla Rosie (Chakinoz Glenda Rose), och hennes äldre kompis Fanny, det är alltid lika underbart att få veta hur hundarna man sålt har det, både som valpar och vuxna. Rosie har funnit sig till rätta och är duktig på många saker. Matte har fått en ny trädgårdsmästare som planterar om lite i rabatterna, men annars är Rosie snäll och rar, tänk vad man kan få med på köpet ibland!  Till hösten blir det valpkurs, men hon har redan lärt sig en massa konster av matte och Fanny.

Nu planerar vi inför höstens valpkull i färgerna ruby och black & tan. Uppgifter kommer senare på vår hemsida.

Fortsatt lycka till säger vi till alla våra valpköpare och vänner.

En stor rockikon har gått ur tiden, det har man läst om i alla tidningar och sett på TV.

Själv kommer jag ihåg honom sen lång tid tillbaka när man diggade till Jackson Five, min kompis Towa och jag sjöng med hopprep som mikrofon, vi hade grammofonen som en tidig variant av karaoke. Vi bildade en popgrupp som hette ”The Dynamits”, tillsammans med våra kompisar Janne och Larra, och uppträdde för gårdens ungar, och för alla som orkade lyssna.

Det var väl inte att jämföra med Michael Jackson, men vi tyckte det var helt okey och kände oss coola. Upplösningen var ett faktum och i slutet på 1960-talet, splittrades gruppen.

I tonåren och uppåt lockade krogen, vi var tre tjejer som älskade att dansa, och vem har inte shakat under discokulan till ”Billie Jean”. 60-talets generation åkte raggarbil runt Stortorget, en enorm samlingsplats för bilburna ungdomar, V:8 orna mullrade i sommarnatten och från bilarnas högtalare ekade rockabilly tillsammans med  Michael Jacksons enorma discodunk, vi var unga vilda och livet lekte.

Vi är många som sörjer M Jackson och det är åtskilliga minnen som väcks när hans musik nu spelas på olika kanaler. Tänk vilken lycka vi ändå haft som har fått uppleva en levande legend.

Vårt bästa fotbollsproffs i familjen, kan dribbla bollar som skulle få Zlatan att tappa andan.

Chakinoz Among the Stars ”David”, är en lirare med många fantastiska egenskaper. Han är valparnas lekfarbror, tikarnas gentleman, och människans bästa vän. I svåra stunder lämnar han ingen åt sidan, utan bara skyddar och smyger runt oss som ett litet väsen, ger en vänlig slick på handen, han vet när det är allvar. Lika klok och förståndig som han är, lika sprallig av glädje kan han bli, gör sig till clown och spexar runt, allt för att skapa humor och skratt.

I den här familjen finns det många intressen, just nu står fiske på menyn.

Nu har här inhandlats fiskespön, drag av olika modeller i metall och små gummi abborrar.

Nya Daiwa rullar med tillhörande linor har servats och blivit trimmade. Det skrävlas om storfångst och överdimensionerade fiskehistorier, det rinner ur mina öron av  bravurer.

Så ger de sig iväg ”storfiskarna”, ut på äventyr vid Hjälmarens stränder.

 I ett sånt här läge förstår ju vilken människa som helst att man inte tror på någon typ av fångst. Men tji vad jag bedrog mig, hem kommer de till slut med en gädda på tre kilo, waow!

Hundarna som aldrig sett en gädda blir som tokiga, de morrar åt den, luktar på den och vill bita i den, usch, en sån inkräktare!

Grillen tänds och alla är längtansfulla på den fina gäddan, men döm om vår besvikelse, det är så mycket ben i fisken så ingen vill äta den. Katterna får sig ett riktigt skrovmål och blir så lyckliga, och vi slänger på en oxfilé på grillen istället och bestämmer oss för att hitta en annan hobby än fiske!