Det är Carros kuse, för henne är det inga problem att handskas med honom. De har tränat och slitit tillsammans och går kurser för John Moore, en duktig instruktör i horsemanship från Colorado i USA.

Jag skulle behöva en stor whiskey innan jag tar i den hästen, för han älskar att skrämma mig, vet ju naturligtvis att jag inte litar på honom.

Sommaren var het och hästbromsarna envisa och jag var själv hemma, hörde att hästarna sprang i full panik, kollade om någon hjälpsam granne fanns att tillgå, men inte, jag fick klara mig själv. Försökte att fånga in dem, men utan grimmor var det svårt, tårarna började rinna, skräcken satte in och jag skrek åt hästarna saker som ingen vill höra. En granne kom då till undsättning, en gammal farbror som knappt orkar gå, ( han hade nog hört vad jag hade vrålat). Jag sa till honom att Charmis är from som ett lamm så henne kan du ta hem till stallet, men när vi fått tag i henne ställde hon sig upp på bakbenen, du milde tid vilken from häst! Gubben tog mod till sig och fångade in Charmis som en äkta cowboy, jag var mäkta imponerad. Från rädsla till ilska lyckades jag fånga in vår envisa stöddiga whiskeykuse, han kände nog att min gräns var nådd, för även han blev som en ledsen liten hundvalp när jag rytande talade om var såna hästar kan hamna! 

Caroline är naturligtvis av en annan uppfattning om hästarna, och mer går att läsa om dem på hennes hemsida, där är hästarna mycket trevligare!?