Alla inlägg under oktober 2009

Av Ann-Marie - 31 oktober 2009 22:40

Valparna mina

 

Att vakna på morgonen och titta ner i valplådan, och mötas av tio par små bedjande valpögon skänker mig vördnad och ödmjukhet.

Glädjen är stor av att få se varandra efter nattens sömn.

Jag lyfter upp dem en och en, vi hälsar genom, kramar, och små slick.

Jag möts av de mjuka små nosarna som söker sig fram för att lägga sin kind mot min kind.

En kravlös kärlek och tillit så stor, från så små, värmer mitt hjärta.

Vi har en kort tid tillsammans, jag tar tillvara på varje sekund med stor glädje och förtjusning.

När vi sen skiljs åt, hoppas jag och tror att ni får ge och ta emot samma underbara kärlek som vi en gång skapade tillsammans.

 En gammelmatte glömmer aldrig sina valpar





ANNONS
Av Ann-Marie - 27 oktober 2009 17:41

Hör kommer en bildserie på valparna som nu är 3,5 vecka gamla.

          

Chakinoz Highness Saratoga är kullens enda tik.

ANNONS
Av Ann-Marie - 26 oktober 2009 21:49


  

I 18 år har hon glatt oss med sitt underbara och mjuka sätt. Hon har hälsat alla välkomna, genom att springa fram och lägga sin långa mjuka svans runt folks ben. Med dova kurr har hon pratat med oss alla. Idag orkade hon inte längre, vi satt tillsammans länge inne hos veterinären och jag smekte hennes mjuka lena hals och hon kurrade gott. Jag tackade henne för alla fina år vi fick tillsammans, och för all tröst hon gett när någon varit ledsen. Lizzie har haft ett bra liv på landet, jagat råttor och möss, släpat hem salamandrar från dikena. När vår grannbonde hade sin gård här uppe, stack alltid Lizzie upp klockan fem varje dag, då serverades det varm komjölk på ladugårdsgolvet. Alla katter i byn har tyckt om Lizzie för att hon varit en snäll och vänlig katt.

Som en sex veckors kattunge (trodde hon var 8 veckor), kom hon hem till oss, och hon intog sin plats med stor glädje. Trots att vi på den tiden hade ett par perser katter och en brittisk korthårskatt, var det aldrig några problem för Lizzie att installera sig, hon tog allt med grace och lite charm. Några kattungar hann hon att få och fostrade dem med en mjuk men bestämd tass, de var lika underbara och snälla, precis som sin mor.

Det är med tunga steg jag lämnar veterinärkliniken, det sliter så fruktansvärt i mitt hjärta

jag känner att jag vill rusa tillbaka och väcka upp min lilla vän, men här slutar vår tid tillsammans, men minnena finns alltid kvar och dem ska jag bära med mig hela livet, tills den dag vi möts igen. Tack Lizzie för alla underbara år tillsammans med dig, min älskade vän.



Av Ann-Marie - 24 oktober 2009 21:41

Jag avslutade veckan med att gå utbildning i Taktipro, taktil massage, en massage som går på hudens taktila beröringsreceptorer. Via nerver till hjärnan utsöndras en substans och hormon, oxytocin som går direkt ut i blodet och ger lugn, ro och välmående, detta gör att kroppen vid  exempelvis sjukdomar snabbare återhämtar sig. Oxytocin är motsatsen till adrenalin, (stresspåslag). Jag kan garantera att det var verkligen avslappnade att få taktil massage, jag blev både piggare och lugnare. På kursen fick vi massera varandra, både händer, fötter och ryggpartiet. Ska forska vidare om taktil massage för hundar.

Hundarna, ja , Carro har varit bebisvakt när jag har varit borta, hon lyckades få upp Lilleman i vikt, ordentligt, det ska hon ha all heder för ! Dessutom har hon tagit hand om alla andra hundar, katter och naturligtvis sina egna hästar, då blir det mycket att stå i.

Valparna busar ordentligt nu, de morrar och anfaller både sin mamma och valpkorgen. De är så fina, tror nog det blir champions av dem alla !

Här kommer en liten bild på hur det kan gå till när man är liten men stark, nästan som Pippi Långstrump .

Njut av dem !!!

  


Av Ann-Marie - 20 oktober 2009 17:26

Nu är snart kurserna i lindrande palliativ vård och rehabilitering - habilitering, slut. Men nästa vecka börjar nästa kurs som är sjukvård, då pluggar man intensivt i 3 veckor och praktiserar på USÖ i 4 veckor. Men dess emellan ska jag på en kurs i taktil massage, en mjuk massage utvecklad inom vård och omsorg som står på vetenskaplig grund. Det blir spännande!

Nu börjar det röra sig lite mer i valplådan. De små rackarna har börjat nafsa i varandra, det är så små, gulliga och tama försök än så länge. Man vet ju hur det där är om några veckor, då är tagen tuffare och skriken högre, som tur är finns det äldre kompisar som kan fostra de små valparna. Det är många valpintressenter som ringer, alla vill ha tikar!? Nog för att Cavalier- tikar är underbara och söta. Vad är det med hanar som gör att de inte är lika attraktiva (i människovärlden förstår man ju, hä, hä!), men en hanhund är ju mer tillgiven, tikar har hormoner i omlopp, och de är mer självständiga. Om jag bara hade en hund, även om den situationen aldrig någonsin skulle uppstå, så skulle det vara en hane, de är ju lite coolare också.

  

Av Ann-Marie - 18 oktober 2009 15:25

  

Efter många nätter av vak, känner jag mig som i en bubbla, måste ta mig ur det här och leva ett normalt liv. Min oro för lilla valpen, som trots allt går uppåt i vikt, kan jag inte göra något åt, men jag måste göra något annat. Det vore trevligt för både mig och hundarna att få lägga och arbeta med ett viltspår, men inga klövar eller blod fanns, så det fick bli Mamma Scans köttbullespår, tänk om hon vetat vad hon skapat med sina köttbullar, åh, vad mammor är bra!

Det tar tid att lägga ett spår, men i vänta på liggtiden kan man ta en promenad med jyckarna.

Vi gick ut på vår stora äng där fick hundarna springa av sig i det höga gräset, det är bra träning för dem. Ben och David var som förvildade i det vackra höstvädret, luften var hög och klar, det rensar hjärnan också.

Väl i köttbullespåret var de båda som klippor, det var första gången de gick ett spår överhuvudtaget, då kan det bli lite missar här och där, men de var klockrena båda två, jättekul!

  


Av Ann-Marie - 16 oktober 2009 14:12

   Liten men stark som en oxe kämpar valpen vidare och han har gått upp i vikt idag, inte mycket men ändå uppåt. Jag har varit uppe varannan timma i natt också, för att ge honom en egen liten shot så han orkar dia, för det är ju bästa näringen han kan få. När inte orken finns måste vi hjälpa den på traven. De andra valparna växer så det knakar ligger på mellan 600-750 gram, lillen ligger på 250 gram, han kommer säker att bli både störst och busigast om allt gåt bra! Nu har valparna hunnit bli 2 veckor, så snart är de tittbara för dem som ska ha en valp.

Vet ni hur det känns att ligga ihopknycklad i en valplåda klockan tre på natten, jag ligger på knä med ändan som hänger utanför, man får domnade ben och kramper både här och där, dessutom ska jag in genom en öppning som är till för en liten cavaliertik, inte för överviktiga tanter med magen som piper ut, och tuttat som hänger ivägen, det är en katastrof utan dess like, men vad gör man inte för sina små valpar.

Jag rasar i säng igen för att sova några timmar till, men jag hade glömt ställa klockan på ringning, så när jag vaknade kändes något fel, jag hade försovit mig!!! Det hade väl inte gjort så mycket om det hade varit en vanlig dag, men nu skulle jag ha en skrivning i skolan! Omålad, oduschad och med ett hår som en slickad katt skulle ha blivit avundsjuk på, och dessutom med en fruktansvärd träningsvärk (ni vet, valplådan). Som en värsta biltjuv susade jag genom stadens gator, snuten hade gladeligen besudlat mig med enorma böter om de mött mig i den farten. Jag hann i alla fall precis innanför skolans dörrar, när provet just skulle börja, vilken tur!

Av Ann-Marie - 15 oktober 2009 10:59

Har inte hunnit blogga, för jag har en valp som jag kämpar med, han vill inte äta tillägg, inte dricka vatten, bara tutta och det orkar han inte heller riktigt. Vi har varit hos veterinären och han har fått lite hästkurer i nacken, men är fortfarande lite slö. Jag ligger i valplådan och hjälper honom på alla sätt och vis, mina tårar rinner, det är så svårt och jag känner mig så maktlös ! Läste att Peter på Vouges kennel hade förlorat en liten valp, det känns så ledsamt.

Jag har vakat i tre nätter nu, är uppe varannan timme för att se till att den lille tuttar ordentligt. I huvudet snurrar det bara och häromdagen svimmade jag av. Hade haft en skrivning i lindrande palliativ vård och en föreläsning om assistanshundar, och en föreläsning om rehabilitering och habilitering, och sovit alldeles för lite. Då var det nära att jag började knapra på väggen !  

Som tur är har jag mina underbara tjejer Caroline och Jessica som hjälper mig med alla hundar.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6 7 8 9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Chakinoz med Blogkeen
Följ Chakinoz med Bloglovin'

Killarna

   

    

       

Tjejerna

Tjejerna

  

 

   

   

 

         

Valpar

  

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se