Min mamma får inte komma hem, hon är sämre än vi först trodde, kan inte gå utan sitter i rullstol och får fortfarande dropp. Hennes aktiva liv är nog till enda. Tänk att ena dagen går hon långt till affären för att handla, städar,fejar och ser om pappa, snackar med granntjejerna och fikar, nästa dag är det bara stopp.

Min mamma är LAGEN, och helt plötsligt är det jag som tar hand om henne och talar om hur allt ska vara.

Hon kommer att behöva hjälp med det mesta i sitt liv, tänk hon som varit kärnfrisk utan mediciner i hela sitt liv.

Gymnastik av alla de slag, skridskoprinsessa, och hennes hundar har alltid hållit henne frisk och pigg.

Mitt hjärta gråter, det känns som om det skulle brista i tusen bitar för min lilla mamma och coach.