Direktlänk till inlägg 20 november 2009
Min mamma får inte komma hem, hon är sämre än vi först trodde, kan inte gå utan sitter i rullstol och får fortfarande dropp. Hennes aktiva liv är nog till enda. Tänk att ena dagen går hon långt till affären för att handla, städar,fejar och ser om pappa, snackar med granntjejerna och fikar, nästa dag är det bara stopp.
Min mamma är LAGEN, och helt plötsligt är det jag som tar hand om henne och talar om hur allt ska vara.
Hon kommer att behöva hjälp med det mesta i sitt liv, tänk hon som varit kärnfrisk utan mediciner i hela sitt liv.
Gymnastik av alla de slag, skridskoprinsessa, och hennes hundar har alltid hållit henne frisk och pigg.
Mitt hjärta gråter, det känns som om det skulle brista i tusen bitar för min lilla mamma och coach.
När vi ska gå på promenad tycker Harry att det är stenkul, han rycker och sliter i sitt koppel, sen håller han i sig själv fram till första kissestället där han släpper kopplet och allt är frid och fröjd. När nu snön ligger kvar har Audrey och Sussie...
Jag har alltid varit mullig, föddes 5 kilo tung trots att mamma var liten som en tumme och smal som en sticka, men inte fick jag den genen, möjligtvis att man blev kort i rocken. Den ständige bantaren, that`s me! Ju äldre man blir desto svår...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 | 5 |
6 |
7 | 8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|