Bister vinterkyla igen, nu har veden tagit slut så vi fick åka till ”Vedbacken” och köpa nytt.

Under årens lopp har vi sågat, släpat, huggit och klyft veden själva, men i år skolkade vi!  Det var dumt, inser man nu när termometern visar på 20 minusgrader. När man sätter sig i bilen är man ju färdig på att frysa ändan av sig, händerna fryser nästan fast i ratten. Ringer det i mobilen så försöker man slita av sig vantarna och när man väl gjort det och får tag i den iskalla mobilen, säger det klick i örat. Jag ids inte ringa upp för när jag väl slitit de fastfrusna händerna från ratten kan jag inte trycka på knapparna för fingrarna har stelnat, de är inte ens töjbara. Nä, nu kommer jag att sitta framför Bergslagskaminen till våren kommer, men när jag ser hästarna ute i den kalla vinterkvällen inser jag att det är fler som behöver värme och omsorg.