I Örebro snöar det så man knappt ser över till grannen, det har kommit flera decimeter och sen är det halvstorm så det blåser upp stora drivor på vägarna och runt husknuten.

Nu är det härligt att vara ute, inga fästingar att oroa sig för, inga myggor som sticks och hästarna slipper paniken i hagen för alla hästbromsar. Jag kan inte minnas när det var så mycket snö sist. Det värsta är att man inte vet vart man ska skotta upp snön någonstans längre, jag har stora meterhöga samlingar av snö överallt!

 På 60-talet, då fanns det också snö, jag kommer ihåg att vi som barn var ute och byggde snökojor, på kvällen gick vi ut i kojan och tända en massa ljus, drack varm choklad och åt smörgås, det var så mysigt. På den tiden hade man inga data eller TV-spel, det var bara att gå ut i snön och åka kälke. Jag hade en röd liten kälke i trä och brorsan hade ett tefat i plåt, vi körde så det rök i en liten, liten backe. Där fanns alla barn, både stora och små som bodde i området, vi var rödblommiga om kinderna, friska och krya. Kläderna var inte av samma kvalitet som idag. Man hade kalasbyxor, stickiga yllebyxor, täckjacka, hemstickad mössa och lovikavantar som var blöta som disktrasor, men inte frös man för det! I snöhögarna som Gatukontoret plogat upp gjorde vi isbanor och tunnlar som vi forcerade igenom, herre på täppan var också buskul. Det fanns en boxer på vår gård som hette Japp, han älskade alla ungar och var med oss och lekte i snön. Ni kan ju tänka er min lycka att få busa med honom, jag som önskade mig en hund mest av allt i världen. Det enda störningsmoment som jag tyckte och aldrig kommer att glömma, var att han hade långa dreglande skosnören hängandes i mungiporna, de flög all världens väg när han slängde med sitt huvud, hade man otur fick man sig en sån där ”slobba” över jackan.

Lite nostalgisk blir man när det kommer så mycket snö, man minns både gamla vänner och allt roligt man gjorde, för visst är det härligt med snö!!!

Ann-Marie