Staketet i min hundgård blir bara lägre och lägre ju mer snö det kommer. Trots att jag skottar runt kanterna så blir det en viss lagom höjd att bara svepa över för vissa av hundarna. Nu har det kommit en svart katt till oss som springer utanför hundgården, ni förstår säkert vad som händer! Fendi som är en riktigt gracil dam, svingade sig över staketet när katten kom, men hon fastnade på andra sidan i den höga packade snön, så jag fick gå ut där och plocka upp henne, gissa om hon såg olycklig ut. Min tanke var nu att skrämma bort katten på något vis, så en dag när den satt ute på garageuppfarten for jag ut och stampade i backen allt vad jag hade, jag skulle just till att ryta och vifta med hela kroppen, då vänder sig katten om och jamar, springer emot mig precis som om den sa, hej vad roligt att se dig, hur mår du egentligen! Katten strök sig mot mina ben och jamade förstående. Nu är det så att jag är en stor djurvän och kan inte motstå sånt här gull. Jag föll pladask och började klappa katten, då var det kört, hon var så mjuk, len och det raraste jag mött på länge. Inte tusan kunde jag skrämma den lilla kraken.

Nu har jag förstärkt staketet genom att höja det ett stycke, allt för att mina hundar ska hålla sig innanför och för att katten ska få lugn och ro!

Men nu sitter kattan på min trapp och jamar och vill komma in, hur ska detta sluta?!

Juveltjuv tassar runt som värsta sol och våraren!!!

Läs Carolines blogg: http://carolinekempe.bloggagratis.se/

I Örebro snöar det så man knappt ser över till grannen, det har kommit flera decimeter och sen är det halvstorm så det blåser upp stora drivor på vägarna och runt husknuten.

Nu är det härligt att vara ute, inga fästingar att oroa sig för, inga myggor som sticks och hästarna slipper paniken i hagen för alla hästbromsar. Jag kan inte minnas när det var så mycket snö sist. Det värsta är att man inte vet vart man ska skotta upp snön någonstans längre, jag har stora meterhöga samlingar av snö överallt!

 På 60-talet, då fanns det också snö, jag kommer ihåg att vi som barn var ute och byggde snökojor, på kvällen gick vi ut i kojan och tända en massa ljus, drack varm choklad och åt smörgås, det var så mysigt. På den tiden hade man inga data eller TV-spel, det var bara att gå ut i snön och åka kälke. Jag hade en röd liten kälke i trä och brorsan hade ett tefat i plåt, vi körde så det rök i en liten, liten backe. Där fanns alla barn, både stora och små som bodde i området, vi var rödblommiga om kinderna, friska och krya. Kläderna var inte av samma kvalitet som idag. Man hade kalasbyxor, stickiga yllebyxor, täckjacka, hemstickad mössa och lovikavantar som var blöta som disktrasor, men inte frös man för det! I snöhögarna som Gatukontoret plogat upp gjorde vi isbanor och tunnlar som vi forcerade igenom, herre på täppan var också buskul. Det fanns en boxer på vår gård som hette Japp, han älskade alla ungar och var med oss och lekte i snön. Ni kan ju tänka er min lycka att få busa med honom, jag som önskade mig en hund mest av allt i världen. Det enda störningsmoment som jag tyckte och aldrig kommer att glömma, var att han hade långa dreglande skosnören hängandes i mungiporna, de flög all världens väg när han slängde med sitt huvud, hade man otur fick man sig en sån där ”slobba” över jackan.

Lite nostalgisk blir man när det kommer så mycket snö, man minns både gamla vänner och allt roligt man gjorde, för visst är det härligt med snö!!!

Ann-Marie

Det var inte lätt att promenera i snön, vägen var inte plogad och när man tog ett steg fram halkade man två steg tillbaka. Det är en smal väg och svårt när man får möte av diverse fordon. I vanliga fall kan man gå ut i dikeskanten, men nu är snövallarna skyhöga och det är omöjligt att ta sig upp där.  Harley gick fram som ett ånglok i snön tills det började frysa isklumpar under tassarna, då fick han sitta i famnen på Caroline, då såg han så här nöjd ut.