En överlevare kan man nog säga att han är. Efter att hans syskon kommit ut och vi trodde att Frida hade fött färdigt sina valpar, gick det många timmar, så hängde han plötsligt där och dinglade med sina små bakben. -Kära nån, han är nog död tänkte jag!, vi masserade och lade honom på värmedyna av fårskinn, och helt plötsligt kvicknade han till och ville till mamma för att dia.

Han växte sig stark, modig och med ett glatt humör och en viftande svans gav han sig ut i världen på äventyr.

Idag är han 1 år gammal, lika glad och nyfiken på livet, kelig och gosig på alla sätt och vis, en riktig nallebjörn med fart och fläkt.