Direktlänk till inlägg 7 juni 2010
En överlevare kan man nog säga att han är. Efter att hans syskon kommit ut och vi trodde att Frida hade fött färdigt sina valpar, gick det många timmar, så hängde han plötsligt där och dinglade med sina små bakben. -Kära nån, han är nog död tänkte jag!, vi masserade och lade honom på värmedyna av fårskinn, och helt plötsligt kvicknade han till och ville till mamma för att dia.
Han växte sig stark, modig och med ett glatt humör och en viftande svans gav han sig ut i världen på äventyr.
Idag är han 1 år gammal, lika glad och nyfiken på livet, kelig och gosig på alla sätt och vis, en riktig nallebjörn med fart och fläkt.
När vi ska gå på promenad tycker Harry att det är stenkul, han rycker och sliter i sitt koppel, sen håller han i sig själv fram till första kissestället där han släpper kopplet och allt är frid och fröjd. När nu snön ligger kvar har Audrey och Sussie...
Jag har alltid varit mullig, föddes 5 kilo tung trots att mamma var liten som en tumme och smal som en sticka, men inte fick jag den genen, möjligtvis att man blev kort i rocken. Den ständige bantaren, that`s me! Ju äldre man blir desto svår...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|