Stormvindar, är bara förnamnet på den Air Force Commander jag inhandlat för pälsvård och torkning av nybadad hund. Starten gick med ett öronbedövande ljud, det blåste så hundarna höll på att flyga av bordet, för att inte tala om alla borstar, kammar och annat material som hamnade uppåt väggarna och på golvet, jag kan säga att till och med tavlorna rök från sina krokar. Den apparaten var det drag i!
Efter mycket bestyr så började jag behärska den vilda snabeldraken, det blev fina raka pälsar som torkade snabbt. Jag testade på flera av hundarna och de blev riktigt fina. Om hundarna själva hade fått välja sin torkmetod så hade det inte varit den här blåsen, den var inte särskilt populär, men allteftersom matte lärde sig så blev det allt bättre.

Den stundande utställningen stod för dörren, vi packade bilen med allt bråte som ska med för en ute utställning och drog iväg. Vädret var inte av bästa kvalitet, regndropparna hängde i luften. När vi närmade oss målet, öppnade sig himlen för oss och regnet fullkomligt vräkte ner. Jag tänkte att innan jag fått ur all packning ur bilen och fått upp tältet så kommer vi se ut som dränkta katter. Under mina 20 år som utställare har jag aldrig någonsin trotsat väder och vind för mitt ohämmade hundintresse.
Men den här gången bangade jag faktiskt, jag vände bilen på utställningsplatsen och åkte hem. Samvetet gnagde, tänk allt jag lagt ut med pengar, tid på bad o fön, Ja, det är så mycket bestyr inför en utställning så det är klart man får lite ågren. Kanske kan det vara åldern som gör att man börjar bli lite bekväm. På eftermiddagen sken solen upp och det blev ett strålande höstväder, vi tog en promenad i skogen med våra nybadade glänsande hundar bland de fina färgsprakande lövträden.
Det var lugnt och stilla, inga stormvindar som blåste runt våra öron.

Ann-Marie