Tibama´s Ben

Uppe före tuppen, det är mycket att fixa med innan man ens kommit iväg, förutom att hundarna ska filas till måste man ju själv pudra näsan, vilket kan ta en stund då det börjar förekomma rynkor både  här och där. Man blir mer och mer stressad fötterna trampar fortare, pulsen ökar, har jag allt med mig, en snabb översikt i bagen, stamtavla, koppel, kammar och borstar, ja ni vet allt… Rusar ut för att starta upp bilen för att få lite värme, halkar och är nära på att vricka min otursdrabbade fot. Packar bilen full med stolar, burar och väskor, lägger i driven och far upp för garageuppfarten.
-SHIT!!!, vad glömmer jag i all hets, jodå, lilla vovven Ben. Han sitter innanför dörren och väntar lugnt på att jag ska ta med honom. Han är så fin, hela pälsen blänker som koppar och varje hårstrå ligger på sin rätta plats.
Vägen till Sollentuna är som ett tvättbräde, det känns som om bilen ska skaka sönder och man själv börjar drabbas av hjärnskakning. Det är mycket snö och solen stiger på himlen, det blir ett strålande väder. Väl framme ser vi att det är så trångt överallt, så vi struntar i stora buren och tar Ben i koppel, han får pinka på vägen in. Ben väljer att bajsa lite också, men han är lös i magen, så hela behänget bak blir som en enda skithög! Vi torkar och borstar så gott det går, lyckas till slut få bort både lukt och prutt. Sen är det bara att gå in i ringen. Ben visar sig bra, han är duktig på alla sätt och vis, ser ut som om han faktiskt gillar att visa upp sig. Domaren är en nice lady från England, kanske inte så förtjust i helfärgat, men rara och trevlig.
Vi har trevligt hela dagen, pratar med många och träffar gamla bekanta. Jessica bjuder på fika med underbart goda mackor, som också Ben får ta del av med stor förtjusning, det är han väl värd efter sån dag, när han varit så duktig.