När helgen kommer ska man göra allt som man lagt åt sidan den övriga veckan. Putsa, feja, städa, och skrubba golven. Promenaderna med hundarna är min ”guldkant”. Då tränar vi, leker och har roligt tillsammans, kanske utforskar något spännande i diket, och så här års brukar det finnas lite av varje att upptäcka. Ibland går vi bara och njuter och lyssnar till fågelsång.  Då släpper jag alla måsten, allt som varit under veckan, jag försöker att inte ha dåligt samvete för att jag inte varit hos mamma, men det gnager djupt ner i mitt hjärta. Jag önskar jag kunde vara hos henne varje dag, men tiden räcker inte till. När jag går från henne så gråter hon stora krokodiltårar, hon säger det är så roligt när jag kommer, men så hemskt när jag går ifrån henne. Mamma vet att tiden är knapp för mig, för hon har ju haft det likadant med hundar och allt som hör till. 
Hur som haver så var hundarna och jag på vår dagliga promenad i helgen, då träffade jag på vår närmsta granne som har skogsbruk och han hade ställt fram en stor kärra med fin torr gran ved, som han sålde till oss på stört. Han lastade av veden här hemma på uppfarten, sen var det bara att börja bära in det i vedboden. Efter 10 kubiks släpande, kan jag säga att det kändes i både rygg armar. Ved värmer många gånger, men nu har vi till nästa vinter att elda i kaminen.