Vi har gjort så mycket roligt tillsammans i livet, våra barn är jämngamla och har varit bästisar i alla år. Vi har tröstat varann när livet varit svårt, vi har promenerat i Ökna socken säkert lika långt som jordklotet är runt och vi har skrattat och haft pysselkvällar med barnen och när de somnat har julglöggen åkt fram och  värmt våra  ibland frusna hjärtan. 

Min bästa kompis och granne Eva-Lena, åkte till jobbet tidigt en morgon, vi bor på landet och här ute är det becksvart. Hon låg på stora vägen i 90 km, då plötsligt från ingenstans dyker det upp en stor älgtjur på vägen, mitt framför bilen. Hon tvärnitar, allt det som man lärt sig att sikta på bakdelen av älgen, det fanns inte i tankarna, foten bara sjönk längre
och längre ner i golvet, varför hände inget när hon bromsade så hårt? Tänk att en bromssträcka kan vara så in i vassen lång. Älgen kom farande upp på huven, rutan sprack och miljoner glassplitter sprutade över ansiktet och i hela bilen.
Som en skänk från ovan eller en räddande ängel, så glider älgen ner på andra sidan av huven, den kom aldrig ner genom rutan. Den fortsätter springa ut mot skogen. Allt blir tyst och stilla denna mörka mulna oktober morgon, det enda Eva-Lena hör är sitt eget hjärta som slår stora volter, hon får andnöd och vill kräkas. Ett äldre par passerar förbi och stannar och hjälper till att flytta bilen som bara är skrot, de ger Eva-Lena en näsduk att torka blodet ur ansiktet och händerna, och sen skjutsar de henne till jobbet, där hon blir omplåstrad av
en sjuksköterska. Hela dagen jobbar hon sitt pass, det är lite skönt att tänka på något annat, men känslorna kommer svallande framåt kvällen och hennes tårar bara rinner och hon skakar i hela kroppen. -Tänk om jag hade dött, -tänk om jag hade blivit allvarligt skadad, -tänk om, -tänk om!
Ja, min bästa vän Eva-Lena lever och mår förhållandevis ganska bra, och vi är
många som är glada för det, hon är en genom go människa med ett gott hjärta och
framförallt är hon en underbar vän!

Tänk om hon. . . , nej, nej, nej, jag vill inte tänka så, men ibland kommer känslan över mig!

Jag är så glad att hon lever!