Direktlänk till inlägg 25 november 2011

Ben vår lilla björnbuse

Av Ann-Marie - 25 november 2011 18:54


"Benzen"

Jag var så stolt, min första importerade hund, det var mycket planering och bestyr bakom det. Så bar det av till Norge för att hämta lille Ben. Han var lite försiktig och blyg den lille rubyhanen, men så vacker och med en underbart djup rubyfärg. Ben var inte så stor heller vilket var till fördel.
Vi jobbade ganska mycket med att bygga upp Bens självförtroende och det gav goda resultat. Ben och jag fick en så fin kontakt som bara blev djupare med tiden, han förstod allt jag sa. Han blev vår lilla ”björnbuse”. Alltid lika glad och full i spratt och bus med gigantiska fyrfotasprång och han spred en sådan enorm glädje både bland människor och de andra hundarna.
En varm sommardag var vi ute på promenad och Ben fick något konstigt ryck i tassen, och rätt som det var for han ner i diket och sprattlade till en stund.
Min första tanke var att värmen kanske var för stark, så han svimmade lite grann. Efter ett par dagar kom det igen som kramper, och han var spänd i hela kroppen, anfallen var över på några minuter, men den här gången blev Ben väldigt påverkad och var spänd under resten av dagen.
Jag började bli rädd och letade på internet efter fakta och hittade filmer på hundar med olika anfall, både epilepsi, diabetes och den förödande sjukdomen Episodic Falling Syndrome, men likheterna var inte så stora, och jag var fast besluten om att gå vidare. Jag var i kontakt med vår veterinär och vi tog alla tänkbara blodprover som finns, och alla tänkbara undersökningar genomfördes, men allt var normalt. Vi provade olika mediciner som dämpar kramper och till slut hittade vi en bra medicin. Flera månader gick utan att Ben fick ett enda anfall, och jag var så glad.  

Plötsligt kommer krampanfallen tillbaka, men de har nu eskalerat och andningen

påverkas kraftigt, jag blir rädd att han ska kvävas.   Jag sitter med min älskade Ben i famnen, jag följer med i hans krampaktiga rörelser, så han inte blir låst i dem, men är ändå med för att han inte ska skada sig. När krampen släpper, sitter jag en stund med honom i famnen och bara gungar lite lätt liksom för att lugna både honom och mig, sen far han upp lika glad som vanligt och vill ut för att göra ifrån sig, det är A och O efter ett anfall.

Jag har vid det här laget inte tordas lämna Ben själv hemma, oron sitter i och vi har hjälpts åt när någon ska åka iväg, eller man ska gå ut en liten sväng för att han inte ska bli lämnad själv. På jobbet har jag bara oroat mig, -Tänk om…
Vid det här laget känner jag att snart kommer Ben att dö i ett anfall, då de har blivit så kraftiga. Jag vill inte vara med då, så jag bestämmer i samråd med min veterinär att låta Ben somna in lugnt och stilla, utan krampanfall, endast tre år gammal. Han dog på grund av någon sorts sjukdom som inte gick att fastställa.


En glad och check liten björnbuse lämnar det här jordelivet den 12 november 2011.
Tack Ben för den tid vi fick tillsammans, du gav oss så mycket kärlek. Vi ses igen.
Mamma


Min Ben var framförallt en mycket älskad vän som alltid kommer att finnas i mitt hjärta och jag saknar honom så.


”Det finns lika många tankar och diagnoser som det finns människor. Vi kan alla drabbas av sjukdomar på våra hundar så länge vi inte har någon riktig forskning eller tester att göra här i Sverige, tills dess får vi hjälpa och stödja varandra.”






 
ANNONS
 
Gunilla

Gunilla

25 november 2011 19:45

Ann-Marie...vi har bara träffast några få gånger men Du är en väldigt rar och vänlig människa som det är så lätt att tycka om! När jag läser Din blogg idag så kommer tårarna...varför ska det vara så orättvist ibland? Du gjorde vad du kunde för din älskade lille Ben, men hua vad ledsamt det kan bli.
/Kram på Dig

http://kajsastinas.blogg.se

 
Felix och Therese

Felix och Therese

26 november 2011 09:53

Vila i frid "lekfarbror" Ben...

http://ljungtherese.wordpress.com

 
ita

ita

28 november 2011 11:24

Väldigt sorgligt att läsa.
Så svårt beslut att ta, Ann-Marie...
En röd liten vän vill man
aldrig aldrig aldrig förlora.
<3

http://knattolego.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Marie - 9 maj 2014 16:26


    Lördag den 3 maj, var vi i Eslilstuna på Cavalierspecial, domare var Jeannie Montford (Elvenhome).Harry vann avelsgruppen, valp med HP.  I öppenklass hanar blev han 1:a med CK I bästa hane blev han 3:a med Cert. ...

Av Ann-Marie - 9 februari 2014 11:01


Jag var garanterat beredd på att Audrey skulle dö den där nyårsdagen, så dålig som hon då var. Hon kunde knappt gå, men tog några stapplande steg för att hälsa mig god morgon, sen föll hon i golvet. Jag grät floder och ringde veterinären för att kons...

Av Ann-Marie - 8 februari 2014 17:01

När vi ska gå på promenad tycker Harry att det är stenkul, han rycker och sliter i sitt koppel, sen håller han i sig själv fram till första kissestället där han släpper kopplet och allt är frid och fröjd. När nu snön ligger kvar har Audrey och Sussie...

Av Ann-Marie - 11 november 2013 15:41

   Harry´s valpar !Ett litet axplock från Charmdroppen´s kennel, där det föddes 8 stycken små pigga och glada Harry/Cherry valpar. Det var en fröjd att se så fina och rara valpar.                      ...

Av Ann-Marie - 8 augusti 2013 13:29

    Jag har alltid varit mullig, föddes 5 kilo tung trots att mamma var liten som en tumme och smal som en sticka, men inte fick jag den genen, möjligtvis att man blev kort i rocken. Den ständige bantaren, that`s me! Ju äldre man blir desto svår...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Chakinoz med Blogkeen
Följ Chakinoz med Bloglovin'

Killarna

   

    

       

Tjejerna

Tjejerna

  

 

   

   

 

         

Valpar

  

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se