Mitt hus

När jag har varit på husvisning, har jag alltid fascinerats av att det är så rent, snyggt och inte en onödig pryl som ligger och skräpar någonstans, allt blänker och är så fantastiskt fint. -My god, är det bara jag som har rörigt hemma ?, med pennor, papper, hundbäddar och galler högt och lågt, för att inte tala om alla dessa hundhårsråttor som rullar över golven i långa rader. Diskbänken som är full av kaffekoppar och annat bråte. Nu vet jag hemligheten för jag har gjort det själv, det är som ett trolleri! Först städar man i två veckor innan mäklaren kommer för att bedöma priset på huset, sen ska fotografen komma för att ta bilder som ska ut på internet, i dagstidning och i prospektet, då gnor man och skrubbar lite till i några dagar. Den största våndan kommer inför själva visningen av ens hus, då går man på allt med tandborste, stålull och klorin med ett lite stänk av ajax blomsterdoftande super rengöring, då blir det rent. Allt är skinande blankt, har aldrig upplevt det tidigare! Det får inte synas ett spår av att det finns hund i huset. Ni som är uppfödare vet hur lätt det är! Har man sen tidigare haft vovve av världens största ras, så kan det finnas ett och annat rivmärke på dörrar och golv, du milde tid vad mycket man hittar när man synar alla vrår. Det var nog inte för inte som jag fick en hjärtchock och höll på att törna in ett tag där! Hundar måste alltså göras osynliga. så får man alltså stuva in dem i lilla bilen som är som en skokartong, eller vi fick ta båda bilarna. 5 dogs sammanlagt i lillmercan och 4 i stormercan (ej kombi). Lovar att det var knöka fullt i bilarna. Man är helt slut när man släpat runt med alla hundar, de blir ju lite stressade så det blir livat och glatt värre. Söndagens visning gick bra, ett par eftersläntrare skulle komma på tisdagen, de hade bokat en privat visning, bara att börja städa och damma igen, men nu hade vi fint ändå så bördan var inte så stor. Vi hade sagt ifrån oss jobb denna dag då allt tar en väldig tid att ordna med. Döm om vår förvåning när mäklaren säger att personerna inte kom. Nu kände jag en viss bitterhet och mitt sura närkesblod svallade, efter allt slit vi lagt ner denna dag. Hade jag mött dessa människor så tror jag att de fått sig en snyting.