Stormvindar, är bara förnamnet på den Air Force Commander jag inhandlat för pälsvård och torkning av nybadad hund. Starten gick med ett öronbedövande ljud, det blåste så hundarna höll på att flyga av bordet, för att inte tala om alla borstar, kammar och annat material som hamnade uppåt väggarna och på golvet, jag kan säga att till och med tavlorna rök från sina krokar. Den apparaten var det drag i!
Efter mycket bestyr så började jag behärska den vilda snabeldraken, det blev fina raka pälsar som torkade snabbt. Jag testade på flera av hundarna och de blev riktigt fina. Om hundarna själva hade fått välja sin torkmetod så hade det inte varit den här blåsen, den var inte särskilt populär, men allteftersom matte lärde sig så blev det allt bättre.

Den stundande utställningen stod för dörren, vi packade bilen med allt bråte som ska med för en ute utställning och drog iväg. Vädret var inte av bästa kvalitet, regndropparna hängde i luften. När vi närmade oss målet, öppnade sig himlen för oss och regnet fullkomligt vräkte ner. Jag tänkte att innan jag fått ur all packning ur bilen och fått upp tältet så kommer vi se ut som dränkta katter. Under mina 20 år som utställare har jag aldrig någonsin trotsat väder och vind för mitt ohämmade hundintresse.
Men den här gången bangade jag faktiskt, jag vände bilen på utställningsplatsen och åkte hem. Samvetet gnagde, tänk allt jag lagt ut med pengar, tid på bad o fön, Ja, det är så mycket bestyr inför en utställning så det är klart man får lite ågren. Kanske kan det vara åldern som gör att man börjar bli lite bekväm. På eftermiddagen sken solen upp och det blev ett strålande höstväder, vi tog en promenad i skogen med våra nybadade glänsande hundar bland de fina färgsprakande lövträden.
Det var lugnt och stilla, inga stormvindar som blåste runt våra öron.

Ann-Marie

Nu har jag legat sjuk i två veckor, har väl aldrig känt mig så ynklig och matt. Förkylningen satte sig mest i luftrören och jag har inte gjort annat än hostat så jag fått kramp i magen.  När man har ett gäng hundar som bara väntar på att få gå ut och promenera, gnager det dåliga samvetet, även om det finns fler tvåbenta i huset som går med dem, så tränar de kanske inte som jag.

En sån här underbar septemberdag kunde man bara inte försumma med att bara gå till vallokalen, den måste nyttjas för kropp o själ också!  Jag stegade ut för att ta mig en nypa hög och klar höstluft som kanske kunde rensa rent i mina tilltygade luftrör. Endast en hund i koppel, vad var kroppen orkade med. Jag har skogen runt knuten så vi gick runt där och småtränade lite på balansgång och hoppa över stockar och letade godis i träden. Tänk att man till och med kan träna utställning i skogen, lite enkelt som att hoppa upp på en sten och stå fint, det var både roligare och enklare. En liten djurstig fick fungera som utställningsring, där vi också kunde ”gå fint”. Lite sicksack mellan buskar och snår förbättrar följsamheten hos hunden.   Lungorna fick sig en rejäl omgång, det både tjöt, gnisslade och brummade i dem, ungefär som en luftmadrass pump. Jag kan säga att det vid det här laget var den höga och klara luften ganska svår att få ner, det var tur att jag inte hade så långt hem för jag var helt slut. Jag får nog ta det lugnt ett par dagar till.

Vår häst Glengoyne ”Gläntan”, hade ont i ryggen och skulle till veterinären. Carro förberedde hästtransporten och hade lånat pappas jeep. Det är mycket bestyr när en häst ska ut och åka, det ska vara transportskydd, och allt ska ordnas i minsta detalj. Dag för lastning, Gläntan går in men när vi ska fälla upp luckan gnisslar den och hästen backar bakåt och slår ner luckan, sen är det kört kan man säga. Vi försöker några gånger med äpplen o godis som lock o pock , men hästen står som fastspikad i backen, han sträcker sig efter godsakerna och blir liksom bara längre och längre, men inte tusan går han in där något mer. Carro får åka ner till veterinärstationen och meddela att hästen vägrar komma dit. Den kvinnliga veterinären som varit med förr, säger att kommer inte Gläntan till oss så får vi komma till Gläntan, de packar ihop sin jättepåse till necessär och drar ut till Ökna.  En genomgång av hästen med en hel del kiropraktiska ingrepp får veterinären att fatta sina beslut, hon ger goda tips och råd för hur Carro ska fixa till sin kuse, sen är det bara ut på banan igen!

Tänk vilka fantastiska veterinärer som kommer hem till en när djuren trilskas.

En stor röd ros vill vi ge dessa fantastiskt duktiga veterinärer på ATG hästklinik i Örebro

Harley 1 år den 1 oktober

Chakinoz Harley Black Baron

efter Vouges Audrey och Corbona´s Unbelievable

Alltigenom en supergo och rar kille

Robin och jag tog oss en promenad runt byn, vi fick följe med Carro o Charmiz en bit på vägen . Stilla Septemberkväll, skymningen faller och dimman lägger sig som bomull över de slagna ängarna.  Solens sista strålar ligger över trädtopparna, som får dem att lysa som guld. Vi går tysta och njuter. Charmiz hovar med dess silver klingande skor ljuder mot marken och får ett rådjur att skyggt fly undan in skogens mörker.  Robin som springer och luktar o snosar överallt känner av den stilla stämningen, han stannar upp för att dra in den ljumma kvällsluften.  Sen fortsätter han sin färd ner i diket för att leta på någon god doft.  Ur dimman närmar sig mörk skugga, vi tystnar och väntar, där framför oss tonar en stor älg upp sig, han tittar på hästen och på oss, drar in vittringen, sen fortsätter han över gärdena med långa  tunga steg, han räds oss inte. Mörkret faller och den råa kvällsluften går genom våra kläder, en uggla hoar inne i den mörka skogen, i stugorna ser man svaga sken av ljus, en familj kurar skymning. I hagarna mumsar korna det sista färska gräset innan frosten har tagit det, de följer oss med sina stora mörka ögon, lugnt idisslande på sina strån. Hemma i stallet väntar Gläntan på sin kompis Charmiz, och han är inte lugn någonstans, men när han får sin hötapp slappnar han av njuter av sin mat. Vi går in och kokar en kopp the och tänder några ljus och låter friden sprida sig även i vårt hus. Hundarna snusar och sover gott, det är kväll i Ökna.

Vad gör de egentligen när jag inte är hemma???...

Ligga på köksbordet och gotta sig!

Här kom de på rad en mamma med sina tre små ungar, nyinflyttade till byn. De klev rakt genom staketet och in på vår gräsmatta.  Men hur ska detta gå, hundarna blev som galna, de skällde skrek och morrade om vart annat. Hanarna till och med kissade på mamman!  Men försvara sig de kunde de, helt plötsligt låg det fyra små bollar ihoprullade i gräset och taggarna stack rakt ut. Hundarna stack sig och kunde inte förstå vad det var för odjur de hade fått som inkräktare. Nej, igelkottar hade de aldrig någonsin mött.

Sommaren har gått och kottarna har vuxit till sig, nu var det dags att hitta egna små bon. En morgon upptäckte vi att vår ena häst Charmiz, lämnat en hötapp kvar inne i ett hörn i sin box. Ja, det var inte så konstigt för där under låg lilla igelkotten och sov så gott. Det var inte populärt att bli utburen från boxen i regn o rusk, jag kan sägaa att han fräste rätt så bra. Nu har vi kämpat med dessa små telingar en hel sommar, stackars kottarna har fått mycket skäll på sig. En kväll tröttnade jag på att se dem rädda och utskällda så jag tog en hink och föste ner dem i och gick ut i fina stora skogen och där har de nu fått sätta nytt bo.

Dåligt samvete???!!!

 Nej, jag kunde knappt sova den natten, tänkte på alla rovdjur som fanns i skogen, tänk om de blev uppätna!!! Men nej, tror och hoppas att de har det bättre ute i skogen bland sina vänner, de har i alla fall inte kommit tillbaka, så de trivs nog rätt så bra.

Tidig morgon, det var kvavt och kändes som regn i luften, men det var luftfuktigheten som var så hög här i byn. I Askersund sken solen och det var lika kvavt där, vad man än gjorde så blev man alldeles slut. Jag hade dessutom ett annalkande migränanfall på gång så jag var ganska matt. Trots allt så gick dagen bra. Vi hade bara en hund med oss och det var Chakinoz Fendi Lou, som gick i öppen klass bland 28 andra tikar. Gruppen fick delas då den var stor. Fendi skötte sig bra och var duktig, vi fick en etta och en fin kritik, och var nöjda med det, då konkurrensen var stor. Det var många fina hundar på plats, domaren var rutinerad och snabb i sin bedömning.  Det är också väldigt roligt att träffa alla hundvänner och bekanta, och skapa nya kontakter. Lite shopping blev det också, Carro köpte ett läckert utställningskoppel till Harley. Hemvägen var plågsam då vi inte hade air condition i bilen, det blev lite svettigt, speciellt när man är van att åka svalt och skönt.MC Donald´s är en självklar middag efter utställningen och den här gången avnjöts den i skuggan av en skogsdunge i Brändåsen. Nu ser vi fram emot nästa utställning som går av stapeln i september.