Chakinoz Fendi Lou
Tack Fendi för all den glädje och sprudlande energi du gav oss

Jag älskar dig och saknar dig
Ett ädelt hjärta fann här sin ro

Mamma

Cavaliersällskapet firar 40-års jubileum i år och det firade vi inledningsvis med en aktivitetsdag för våra medlemmar i Örebro med omnejd. Vi höll till i Rutagårdens ridhus som ägs av Irene Söderling, hon hade fixat så fint i fikarummet med plädar på golvet åt våra hundar, då det var 15 grader kallt. Rallylydnadsbana, agilitybana fanns på plats och Mia Rehnboom instruerade agilityn för oss. I ridhuset var det bistert, så snart tog vi fikapaus med semla och kaffe, det smakade bra inne i värmestugan och alla fick tina upp.

En riktigt rolig dag som vi kommer att göra om igen med hopp om lite mildare väder.

Jag vill tacka er alla som hjälpte till att packa ihop alla grejer och avsluta dagen, då jag hastigt fick ge mig iväg mycket akut.

Medans Mia pratar så passar busiga Bea på att smita.

Gun-Britt "Cavaliertorpet", försöker med lock och pock att få in sin hund genom tunneln, inte alltid så lätt, trots en stor godispåse!

Bowie funderar  en stund över denna konstellation.

Hindret tar Bowie som en värsta OS-medaljör. Klart han vill imponera när det finns så här fina flickor på plan.

Sascha & Lina tar allt med stort lugn.

Lite hundsnack måste man hinna med också.

Här funderas det över rallylydnad, hur gör djur?!

Tiger var så glad hela dagen, han tyckte det var så kul att få springa lös och busa lite med de andra hundarna.

Ann-Marie Kempe 

Nu är det så många år sedan, så jag har glömt när det var, men nog tror jag att det är en 6 eller 7 år sen i alla fall som vi slog till för att bli kontaktombud och lokalombud. Kari på Glittertinds kennel och jag kläckte en idé om att vi kunde jobba tillsammans med vårt stora hundintresse och dela med oss av det, och nu har vi hållit på i så många år. Under det gågna året har jag suttit som styrelsesekreterare i SCKCS och det har varit så roligt och lärorikt, men p.g.a en del förändringar i mitt liv så kände jag att min post i styrelsen blev lite för stor då det är mycket som ska hanteras i en styrelse och det tar mycket av ens tid, plus att man ska jobba också. Intresset för hundarna är lika stort och som kontaktombud får väl någon bära ut mig, då det är så himla roligt att träffa alla medlemmar och ha en trevlig stund tillsammans med våra älskade Cavalierer.
Nu till kommande söndags aktivitet:

Cavaliersällskapet 40 År

Söndag den 5 februari OBS tiden! Kl: 10.00

Det firar vi med att som årets första aktivitet träffas för att prova på agility med bland annat, tunnlar, hinder och slalombana, en rallylydnadsbana kommer också att finnas och möjlighet till utställningsträning.
Vi kommer att vara i Rutagårdens ridhus i Hidingsta-Ökna, med uppvärmt fikarum. Tag varma kläder på er då det är kallt i ridhuset och termometer kommer att visa på cirka -10 grader!

Vi bjuder på fika och en trevlig pratstund.

O B S ! Anmälan behövs för att jag ska veta hur mycket fika jag ska ta
med, senast den 1 februari. 

Till Ann-Marie Kempe

Telefon: 019-23 83 24

Mobil: 070-580 40 23

Mail: ann-marie.kempe@telia.com

Vägbeskrivning:

Åk riksväg 51 mot Norrköping. 
Sväng vänster mot Hidingsta, tag direkt höger mot Hidingsta.
Kör cirka 4 kilometer på den vägen tills ni kommer till en blå skylt där det
står Ökna, tag där av till vänster. Kör cirka 400 meter tills ni kommer till
skylten där det står Rutagården, sväng in till höger där. Parkering finns.

VARMT VÄLKOMNA

Min lilla Annie somnade in i min famn i måndags efter en kort tids sjukdom, hon hade insulinom på bukspottkörteln, en tumör, vilket innebär högt insulin och lågt blodsocker värde, som medför hypoglykemi. Hon darrade och skakade som ett asplöv när blodsockret sjönk.
Annie var en alltigenom glad tjej som älskade att jobba för godis. Att visa sig i utställningsringen älskade hon, men att stå på bordet där var ingen hit, hon slingrade sig som en ål, så någon vidare utställningskarriär blev det inte för henne.  Under den tiden jag utbildade mig till hundinstruktör, hade jag Annie med mig, trots att det bara var stora
brukshundar och en jättefarlig risen/rottis/schäfer blandning, som högg sin husse så bloden sprutade så fanns lilla Annie vid min sida och verkligen stöttade mig i min skräck och rädsla. Vi tränade tillsammans och gjorde stora framsteg. Rallylydnaden var nog hennes favoritgren, hon älskade att utföra alla moment som fanns, och hon var verkligen superduktig, när vi tränade så var vi verkligen ett team, och Annie blev en liten favorit på klubben där vi gick, hon var ju väldigt klappvänlig.
En duktig mamma blev hon också och tog hand om sina valpar på allra bästa sätt,
hon fostrade dem på ett mjukt och behagligt sätt, hon var verkligen lycklig med de små bebisarna.
Under en kort tid var hon foderhund men kom hem igen, och fick sen uppleva sin sista tid hemma i favoritkorgen tillsammans med sin bästis Audrey.
Mycket roligt har jag upplevt med min vän Annie, och jag tackar henne för alla
roliga stunder vi haft tillsammans, hon har alltid haft sista ordet med en
stämma som varit hög och ljudlig. Nu när den har tystnat känns allt så tomt och
trist.
Tack lilla Annie för all din sprudlande energi och stora glädje du gett oss.

Mamma

Äntligen är det nytt år och julen är bortplockad. Ljuset börjar komma in genom fönsterrutan, och då ser man där, att lite fönsterputsning skulle sitta fint, men än så länge känns det lite för kallt och snöigt. Under min ledighet har jag lyckats städa ur våra två stora vindar och jag har nästan slängt allt på tippen, ikväll ska jag tömma ett lite mindre
vindsförråd också. Svårast var nog tjejernas gamla babykläder och alla våra gamla hundars koppel och täcken, jag satt länge och sniffade på ett gammalt täcke som vår whippetflicka, Kajsa hade och minnena kom rullande som på film. Det var inte utan att tårarna föll från min kind. Så här har jag nu hållit på några veckor, ibland tjutandes och ibland skrattandes av någon gammal skrivbok med uppsatsskrivning från lågstadiet. Hittade en historia om mina föräldrar och dem hade jag snabbt föryngrat med si så där femton år, (snacka om åldersskräck), tror inte att min fröken gick på det där. Jag hade nämligen en klasskompis som hade en väldigt ung och snygg mamma och jag var så avundsjuk på henne, ja hela
klassen med tjejer var avis.  
Ibland är det bra att få rensa bort lite gammalt skräp för att få in ny frisk
energi. Det värsta är väl om man en dag frågar sig själv: - Varför slängde jag det där?!

Vi önskar er alla en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År!

Här följer en kavalkad av julkort från nära och kära och vi tackar för alla vackra julkort.

 I år blev det lilla Rabymar Rock Princess, vår egen lilla "Sussi" som blev årets julcavalier i Örebro  den 11/12- 2011.

Det var många fina kandidater vid årets röstomgång. Här var det Cavalierer med tomtetäcken, tomteluvor, halsdukar, rosetter i öronen och på halsbanden. Jag kan säga att det var ett svårt val detta år. Vi hade lika trevligt som vanligt, åt pepparkakor och smuttade på glögg.

Uppställning

Alva, en liten söt tricolortjej!

Sascha var dagens trendbrytare, och tävlade helt i rosa som var mycket snyggt!

 
Bea är dagens lilla charmtroll, busar glatt med sitt fina glitter som prasslade så roligt!

Det var mycket halt, så bäst att hålla i sig!

Glada cavalierpromenerare!

I regn och rusk (som vanligt, för vi har aldrig tur med vädret), promenerade vi i runt Hästhagen, vi var ganska många trots vädret. Det är så roligt att träffas, vi checkade av en löptik, kollade lite öron och tassar, vi diskuterade hundmat och små tikars något dåliga aptit. Ja. det är mycket som dryftas på våra promenader och jag tror att det är många som kommer hem och har fått lite -aha upplevelser, tips och råd som vi delgett varandra. Vi hade också ett par som inte hade någon Cavalier än, men kom för att se alla våra glada hundar, här fick de många tips och såg alla våra fyra färger och hundar i alla åldrar. Från lilla blenheimtiken Bea som är cirka 6 månader till "allas vår" tricolourtik Lina  10 år, som är lika kärvänlig och hälsar på hela gänget innan vi drar igång vår promenad. Sen har vi lilla Sascha som lite försynt är framme och puffar  lätt på oss alla. Denna söndag var hon klädd i en gudomligt söt regnrock som var rosa med vita prickar på, tror ni man smälter!

Ja, sen har vi grabbarna som far omkring lite mer, det ska snosas, markeras och springa fort ibland, allt som gör livet kul, man blir lycklig bara av att se dem!