Gassande sol, och den värmde faktiskt våra frusna vintertjälade kroppar.  Det var en strålande dag och vi mötte massor med människor som var ute och promenerade i vår solbelysta by. Var kom alla de människorna ifrån, har aldrig sett dem förut. Man brukar ju känna igen de flesta man möter och veta ungefär vart de bor, men idag var de många turister på våra vägar. Lilla Sussi hon gillar att vara ute och gå och gärna hälsa på allt hon möter till och med några islandshästar som hon var framme och sniffade på. Hon är modig och framåt lilla prinsessan.  Aktiviteten var hög denna dag, hästarna tränades i både horsemanship och akademisk ridkonst, grannens katt Rizzla satt som publik, vet inte om hon egentligen tittade eller bara njöt i solgasset.

En sån vacker vinterdag, men ack så kall! Imorse hade vi -13 grader, nu är det bara  -6 grader. Hade tänkt mig en promenad, men jag har inte bestämt mig än för det blåser snålt ute. Eldar i kamin så det knakar för nu är elpriserna höga så det gäller att spara. Hundarna har inget emot att det är varmt, det lägger sig runt kaminen och de somnar så gott där.

Tror att jag bakar mig en rulltårta till fikat idag.

Hipp, hipp,Hurra, hurra, hurra, hurra!!!!

Idag grattar vi vår allt igenom goa Robin som fyller 8 år.

Han har 11 CK och  1 Cert. och hjärta U.A  Genom åren i utställningsringen, tror jag mer att han älskat att visa upp sin matte Jessica, som han avgudar mest av allt. Robin är tuppen i flocken och håller ordning på de flesta av unghundarna. Han har varit med och  fostrat alla våra valpar och det med bravur.

Grattis på din 8-årsdag önskar  hela familjen och alla djur!

Peppe  och Raine

Just nu är allt en enda röra i mitt hus. Jag fick en väldigt fin julklapp av mina döttrar och deras killar. Ett nytt kök ! Grabbarna kan hantera snickeriet och svingar hammare och spik som ingenting, det går som i en dans. Golvet är lagt, listerna sitter där de ska, nu kommer det snart nya tapeter på väggarna, det fixas och donas i hela köket. Har passat på att slänga lite gammalt bråte också. Jag behöver inte göra något själv, bara fixa käk och fika.
Hundarna är duktig och ligger på sina platser för att inte vara i vägen, de är ju vana att alltid få vara med oss, vart man än går.
Tog en sväng med hundarna i det vackra vädret idag. Full mundering krävdes dock, med dunjacka, broddar, mössa, vantar och solbrillor, för det var en strålande sol som värmde mot oss och den ishala vägen .  Vi njöt och sög i oss av solens strålar så pass att det var att lätta på kläderna för oj, vad varmt det blev. Hemvägen var dock inte lika behagfull, det blåste nordanvind så det bet i kinderna och cavalieröronen fladdrade.

Duktiga vovar

I egenskap av kontaktombud för Cavaliersällskapet, vill jag här slå ett slag för vår resa lördagen den 2 April, till Svenska kennelklubben i Spånga. Vi kommer att få en specialvisning av Kenneth Edh på deras museum. En konsthistorisk utställning, "Knähund och Dam hund", som handlar om småväxta sällskapshundar, vi kommer också att få ta del av SKKs övriga museum, som är mycket intressant och spännande.

Om ni är intresserade av att följa med, kontakta mig senast den 10 mars, så vi får ihop bilar att samåka i och att fastställa bokningen.
Mer info om utställningen, se nedan:

Några nedslag i sällskapshundens utveckling
Svenska Kynologiska Akademin inbjuder till sin första utställning i Svenska Kennelklubbens muséum. Under rubriken Knähund & Damhund – En 3000-årig historia beskrivs med några utvalda typexempel hur våra småväxta sällskapshundar har utvecklats under 3000 år.
Med dagens kunskap i biologi och arkeologi är det möjligt att ge en rimlig historiebeskrivning över hur utvecklingen av små hundar skett och vilken ställning de haft i olika kulturer från grekerna till våra dagar. Utöver texter så är bilder underlag för utställningen. Innan fotografiet, så målades porträttlika avbildningar av herremän och damer ur överklassen tillsammans med sina hundar och ibland så är bilderna enbart deras hundar. Bilderna är därför trovärdiga dokument på hur hundarna såg ut.

Vid frågor och intresseanmälan ring Ann-Marie Kempe tel: 019-23 83 24 eller mail:

 ann-marie.kempe@telia.com

Skulle ta mig en promenad med hundarna i det fina vädret. Visste att vägen var isbelagd så jag tog på mina fina broddar som jag fått av min vän Lena.  Lyckliga hundar for ut genom dörren och redan där halkade de omkull, men inte ska ni tro att de var mer försiktiga för det, nejdå här ska ut och promeneras i flygande fläng. Jag försökte parera mina fötter i djupa isspår efter traktorn som hade skottat. Det svischa och for åt alla håll o kanter. Trots mina dubbar och lite grus så fick jag inte till det riktigt. Den stackars fot som jag vrickat så illa i somras började värka ganska rejält då den fick sig en ny omgång böjningar åt fel håll. Krampen satte in i mina ben, men envis som man är så ger man sig inte. En glad och nyfiken hund dyker ner i diket efter ett fint löv, och det är bara för matte att följa med. Jag fastnar i en snödriva och lägger mig fint ner, hundarna blir överlyckliga att matte kryper runt på backen och är med på buset. De hoppar på mig och drar av min mössa, efter mycket om och men tar jag mig upp på benen, svär en ramsa och säger surt att -nu går vi hem! Jösses, tänk om nån hade sett mig ligga där och kravla, de hade nog fått sig ett gott skratt.
-Ja, en slank man hit och en slank man dit, och en slank man ner i diket!
Det hade passat bättre om jag haft skridskorna på mig i stället. Ingen mer promenad den här dagen!

Sussi och jag tog en promenad runt byn, det snöade och var så fint väder.  Nu är det trångt på vår lilla väg så det är svårt att värja sig när bilarna kommer bara en massa höga snövallar. Inte hör man bilarna heller när de kommer rullande i snön. Sussi hoppade runt där på vägen och plötsligt kom det en bil farande i hög fart, jag grabbade tag i Sussi och fick upp henne på armen, vet inte vart det hade slutat annars. Vi fortsatte vår färd, mötte inte själ på hela långa vägen, det kändes nästa som om vi var ensamma i hela världen, ja i all fall i Ökna by. Lite utställningsträning varvat med lek går alltid hem, koppelträning behövs inte för Sussi går som ett tåg bredvid mig. Jag hade ju hoppats på att träffa lite folk o hundar som vi kunde ha hälsat på, men som sagt inte en själ. Tills vi plötsligt stod 10 meter från en äääälg!!!!  Mamma mia, tänkte jag, vilket träd ska jag klättra upp i! Men jag hade ju Sussi hängandes i kopplet, jag tittade mig omkring och såg en gammal hölada som jag sakta smög mig fram till och gömde mig i. Vet inte hur länge jag stått där, men tillräckligt för att älgen tappat intresset för oss och lufsat iväg. Det är roligt att mötas men på lagom avstånd. Vägen hem var inte så trevlig för det regnade isdroppar som piskade som nålar i ansiktet på oss. Det var gott att komma hem och få en varm kopp kaffe, och Sussi burrade ner sig med de andra hundarna och somnade sött.

Bild lånad av: hmkron.wordpress.com

På grund av att ett paket från England, med viktiga intyg och presenter, kom bort med posten någonstans i världen, var jag jätte nervös att Sussis stamtavla skulle försvinna någonstans på vägen från Ökna by till SKK i Spånga. När en importerad hund ska registreras i Svenska kennelklubben, ska man skicka med stamtavlan i original. Jag kan säga att jag hade förskräckliga mardrömmar att brevet hade kommit bort. Jag vaknade mitt i nätterna, kallsvettig, av att någon sa att mitt brev fanns hos någon annan person i Spånga, Hujeda mig vilken pärs! Jag tyckte till och med att tjejen i postkassan som klistrade på frimärket såg lite mystisk ut (hade hon baktankar eller röntgensyn)?. Tror ni inte att hon tappade brevet på golvet!  – Akta, ylade jag, det är viktiga papper där i, jag fortsatte att muttra på vägen ut, la hon brevet i rätt låda!? Tyckte mig höra något om jävla kärring, det kan väl inte ha varit mig hon menade, eller…
Men så kom ett SMS från posten som talade om att mitt brev var på väg, jag kunde till och med spåra det på internet! Dagen efter, ett ny SMS, jag kan hämta mitt brev.
Så nu är vår engelska lilla prinsessa Rabymar Rock Princess, ”Sussi”, en svenskregistrerad hund med godkända hjärtintyg på sina föräldrar där borta i England, och det känns så bra!

Ha en trevlig och skön trettondagshelg, Ann-Marie