I hela Sverige hade vi sammanlagt 5000 blixtar igår kväll, var av 4000 blixtar hade samlat ihop sig i Örebro, jag tror närmare bestämt att de befann sig över mitt hustak i Ökna socken. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om ett sånt brakande åskväder. Det blixtrade och small samtidigt. Ett tag trodde vi att varenda träd hade slagits ner av åskan, men så var inte fallet som tur var. Hundarna, ja de skällde naturligtvis på det starka oljud som ljöd. Värst var nog när strömmen gick och det blev kolsvart i huset och bara blixtarna som lös upp, då blev det livat på dem, men annrs var de ganska lugna när de märkte att vi männsikor inte gjorde något väsen av det. Efter regn kommer solsken, för sen sken det upp igen och åskan drog vidare uppåt Sverige.

Äntligen är det sommar, sol och värme. Just nu har vi 34 grader plus, man tror inte det är sant! Hundpromenaderna får vänta tills kvällen kommer, då det är lite svalare. Alla blommor har slagit ut och mina rabatter är på väg att blomstra, det ska komma både rosor och dalior, samt lite annat smått och gott. Det är Jessica som är den triggande trädgårdsmästaren, hon har planterat hemma hos sig, sen tar hon med sig plantorna hit hem och planterar ner dem i jorden, jag blir  ju såååå glad!

Nu stundar en häktisk period med mycket nattarbete för min del. Min tid på proffice care är äntligen slut och jag är anställd av kommunen igen, det fungerar mycket bättre, dessutom är jag på det boende som jag mest önskade.

Jag trivs så bra där.

På söndag har vi säsongsavslutning på Cavaliersällskapets promenader och vi gör uppehåll för sommaren. Vi kommer att promenara i den vackra Sommarro skogen, sen ska vi ha en liten agilitytävling och avslutar det hela med kaffe och en massa goa tårtor. Så ni som varit med under året och även alla andra är hjärtligt välkomna att avnjuta dagen och önska varandra en skön sommar. Vi hoppas naturligtvis på vackert väder!!!

Ann-Marie

Efter fyra dagars migränelände är man åter tillbaks till verkligheten. Migrän är något som man inte önskar sin värsta fiende ens.  Det är inte bara en dundrande huvudvärk, det är syn bortfall, hörsel/ljudkänslighet, talsvårigheter och magmigrän och ibland ett tillstånd av medvetslöshet, ett dolt handikapp som innebär ett helvete rent ut sagt! Varje gång anfallen kommer så tror jag att jag ska dö, även om jag haft det i snart 50 år. Men då tänker jag som så, att om jag dör nu så slipper jag i alla fall den hemska smärtan. Jag har provat alla mediciner som finns, allt från starka tabletter till sprutor men inget hjälper, dessutom ger medicinerna så fruktansvärda biverkningar. Som ung arbetade jag fast anfallen kom, jag skämdes så fruktansvärt, det var ju inget som syntes. Nu för tiden är det bara att inse fakta och inta vågrät läge i tyst, mörkt och svalt rum. När anfallen gett sig mår man som vanligt, lite ”dagen efter”, men annars är det bara att gå på i ullstrumporna igen. Det värsta är att jag inte alltid kan hålla det jag lovar, för det slår ju aldrig fel att ett anfall kommer när jag ska göra något som är viktigt för mig.

Så fick han då ett namn till slut och det föll på Felix.

Felix är salig, upptäcker världen varje dag, lapar sol och smyger på små insekter, precis som en katt ska ha det!

Frihet och oändliga vidder.

Han satt på trappen på Carros jobb, mitt inne i stan strax intill stora järnvägsstationen, där hade han suttit och jamat i ett helt dygn. På rasterna var Carro ute och pratade och klappade på honom. Han satt sen vid fönstret och jamade efter henne.
En röd liten gullig unghane, okastrerad. Troligtvis är det en liten innekatt som kommit bort från sitt hem, han är lite smal och tanig, några trampdynor är skadade. Han är en mysig och kelen katt som älskar att ligga i famnen. Polisen tyckte vi skulle ta hem honom och katthuset hade ingen plats för honom, vi har annonserat ut att han är upphittad men ingen vill kännas vid honom, så han får väl bli kvar här, ska bara kolla upp om han är chippad, då kanske man kan spåra hans hem. Det är inte första gången vi får hem bortsprungna katter, sist var det Sissel som hade all frihet att lämna vårt hus, men han blev kvar i 18 år, tills han lämnade detta jordeliv.
Nu har vi införskaffat kattsaker igen, mat, kattlåda, fästing medel och avmaskningsmedel, inga billiga grejer precis, men vad gör man inte för en bortsprungen förvirrad liten kisse.
Vad säger hundarna då?  Jodå de är så nyfikna, men väntar lite med hälsningar tills katten känner sig hemma så han inte springer bort igen.
Namnet är inte riktigt klart än, det är många förslag i familjen.

Här kommer han på bild!

Det blir det valpar till våren/sommaren. Vi har alltid varit 100 % säkra på att våra tikar varit dräktiga, men denna gång blev vi lite osäkra, fast vissa tecken finns de ju. Vår egen lilla goa ”Kellie”,
Chakinoz Celtic Crown Jewel, är parad med vår underbara norska ruby hane Tibama´s Ben. Båda är väldigt mysiga och glada och med härliga temperament, dessutom har de otroligt fina kroppar med underbara rörelser, så det är en spännande kombination. Valparna är beräknade till den 27 maj.
Det var en tid sedan vi hade valpar i huset förutom vår lilla Sussi från England. Man har nästan glömt hur det var att ha små valpar springandes runt allas fötter.
Jag kommer att vara ledig en tid efter valpningen, så då kan jag ta hand om dem och bara njuta av de små dunbollarna.

Det kom en påskhälsning från Chakinoz Glenda Rose och hennes kompis Fanny.

Chakinoz Glenda Rose och Fanny

En underbar låååååångfredag

Påsklunchen måste delas lika med alla familjer, så har det alltid varit, ena dagen till mamma o pappa och andra dagen till svärföräldrarna, vi gamlingar behöver bara fixa lunchen. Den här påsken satsade vi på grillpremiär, istället för traditionell påskmiddag. Jag kan säga att de var ingen som klagade snarare tvärtom. Efterrätten bestod av jordgubbspaj med glass. Efter maten blev det trädgårdsarbete, vi planterade stockrosor i olika färger bland annat i svart. Jessica har stor passion för liljor så ett rosa par stoppade vi ner i backen, sen strödde vi frön av rosa malva och sömntuta runt de större blommorna, den rabatten kommer att gå helt i rosa. Gamla löv och torrt gräs krattades undan, vi ansade buskar och häckar om vartannat, det blev så fint. Vi skulle plantera en fjärilslavendel, då kom det en envis humla och skulle suga nektar, -Du får väl vänta lite tills vi fått ner blomman i backen, sa Jessica till humlan. Vet ni att humlan gjorde som Jessica sa, den surrade runt där till vi var klara, då satte den sig på en blomma och började käka.
När trädgårdsarbetet var överstökat så red Caroline och Jessica iväg på en runda, de tyckte det var skönt att komma ut en stund och få vila lite. Men hästarna var pigga så det blev både trav och galopp, det var bara att börja träna benmusklerna.

Jessica och Charmica

Påskafton

Inga barn här, de var och åt middag i Laxå. Jag överraskade mamma på hemmet, och sa till henne att kommer du in i min bil, så får du följa med mig hem och fika.  – Jag är vig som en fena, sa mamma 85 år, jäklarns vad hon klämde ner sig snabbt i sätet på bilen. Brorsan hämtade vi upp på vägen också. Vi solade och fikade, gick och hälsade på hästarna som är mammas stora passion. Det blev för lilla mamma en stor upplevelse så hon blev så trött, så hon till och med ville åka tillbaka till Adolfsbergshemmet. Hon var så nöjd och glad av dagens upplevelse och att få fira påskafton tillsammans med sina barn.